1460-1535 Italian Lorenzo Costa Locations Italian painter of the Ferrarese and Bolognese schools. Trained in the manner of such painters as Tura and Cossa, he modified the strident Ferrarese style when he became a partner of Francia. Among his paintings are the Madonna and Child with the Bentivoglio Family and the Triumphs of Petrarch in San Giacomo Maggiore, the Madonna with Saints in San Petronio, and the Madonna in San Giovanni in Monte, all in Bologna. His Three Saints is in the Metropolitan Museum.   Related Paintings of Lorenzo Costa :. | Giovanni Bentivoglio | Portrait of a Man | Allegory of the Court of Isabella d'Este | Court of Isabella d'Este after 1505 | Nativity |
Related Artists:
Lydia Field Emmet
(January 23, 1866 - August 16, 1952) was an American artist best known for her work as a portraitist. She studied with, among others, prominent artists such as William Merritt Chase, Henry Siddons Mowbray, Kenyon Cox and Tony Robert-Fleury. Emmet exhibited widely during her career, and her paintings can now be found hanging in the White House, and many prestigious art galleries, including the Metropolitan Museum of Art. Emmet was born on January 23, 1866, at New Rochelle, New York, the seventh of ten children born to merchant William Jenkins Emmet and illustrator Julia Colt Pierson.
Gustaf Lundberg
Swedish, 1695-1786,Swedish painter and pastellist. He was orphaned early and brought up by his grandfather, the goldsmith Fredrik Richter (1636-1714). In 1710 he was briefly apprenticed to David von Krafft (1655-1724). Against von Krafft's advice, and at his own expense, he travelled to Paris in 1717. He studied first with Hyacinthe Rigaud, Nicolas de Largillierre and Jean-Fran?ois de Troy, learning to paint in a R?gence style less heavy and serious than that taught by von Krafft in Sweden. He also studied drawing under Pierre-Jacques Cazes at the Ecole des Beaux-Arts. In 1720 Rosalba Carriera came to Paris from Italy, bringing with her the fashionable technique of drawing in pastel chalks. Lundberg became her pupil and within a year had mastered the medium, charming the Parisians with his portraits. Until the arrival of Carriera, he had worked only in oils (e.g. the portrait of Gabriel Sack and his Wife Eva Bielke, 1730; priv. col.), but he now turned exclusively to pastels. He received portrait commissions from Louis XV (reg 1715-74), notably for those of his young queen Maria Leszczynska and of her parents Stanislav I Leszczynski and Catherine Opalinska (both 1725; Upplands Vesby, priv. col.), who at that time were living at Chambord. Through the agency of Carl Gustav Tessin, Lundberg was received (re?u) at the Acad?mie Royale de Peinture et de Sculpture in 1741. As his morceaux de reception he executed two portraits of Fran?ois Boucher and Charles-Joseph Nattier, shown at the Salon of 1743.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .